Spinning med Amir.

Idag har jag varit på spinning för första gången på bra många år. Amir hade bjudit in sina cykelpolare som moraliskt stöd. Han skulle dispytera för att bli instruktör på Friskis och Svettis. Jag och Thomas dök upp i våra Hovetbyxor och såg allmänt elit ut. Vi fick köra med såna där pulsmätare som syns på väggen. High tech och även lätt kränkande eftersom min puls skenade iväg idag igen. Intervallerna var tuffa och luften var kvav så svetten sprutade verkligen.

Amir skötte sig bra som ledare. Han kommer nog bli riktigt bra på det här med lite mer rutin. Passets bästa låt var Paranoid med Black Sabbath. Mitt i passet körde han en skön plinplong-technolåt. Till det körde vi några minuter stående på skaplig belastning. Lyckades hamna i skön endorfintrans med pulsen strax över syratröskeln. Hade gärna fortsatt nån kvart eller timme till där. Nu ska jag rensa lite i köket och fixa glögg och pepparkakor.

Tack Amir för en härlig genomkörare, och glad Lucia på er allihop!

/Johan

Vilovecka.

Enligt schemat var det vilovecka. Eller ja, jag skulle pendla till jobbet som vanligt. Men i måndags slog vinterkräklan till och släppte på tisdan, den lämnade en grym trötthet som inte har släppt än. På torsdan skulle jag åka till Alingsås för att lämna över mina projekt och en avslutningsfika på kontoret.

Natten innan kunde jag inte sova, låg och grubblade på jobb och framtid och en massa sånt strunt. Efter en timmes sömn hoppade jag in i bilen och blåste ner till Alingsås. Överlämningen gick bra och fikat gick ännu bättre. Fick en flaska chianti och, en stor vinbok och kramar av hela gänget. Sen hoppade jag in i bilen igen och åkte hem. 7 Red Bull och Iron Maiden på högsta volym gjorde att jag höll mig vaken hela vägen.

Idag fick jag äntligen till lite vettig träning. Hade först tänkte hänga med Mattel på en sväng ute, men Linda var på julfest igår så jag lät henne sova ut. Sen slängde jag upp mig på trainern. Pulsen stack iväg som ett spjut. Tänkte köra 4x4 men fick lägga av efter 3 intervaller. Jag låg 10 slag över mitt normala. Nånting är inte som det ska. Det får bli nya tag nästa vecka. Då har jag ingen sjukdom eller resa inplanerad, och så är det inte vilovecka heller.

Nu ska jag på fest och dricka bubbel tills det sprutar ur öronen på mig.

/Johan

Back from the dead...

Tjoho vilket dygn jag har haft. Mådde dåligt på jobbet i måndags och åkte hem vid lunch. Magen var uppsvälld, mer än vanligt, och det kändes som att jag skulle spy vilken sekund som helst.

När jag kom hem lade jag mig på soffan och somnade direkt. Efter ett tag släpade jag mig till sängen. Sen låg jag kvar där i ett dygn. Har nyligen vaknat och fått i mig lite mat. Nu ligger Linda i sängen istället och mår lika dåligt. Förhoppningsvis går det över inom ett dygn för henne också.

Sjukt att en sån liten bacill kan slå ut en så stor och hård kille som mig. Nån borde göra nåt!

/J

Tour de Oetzi.

I lördags var det dags för vinterns första Tour de Oetzi, 21 mil runt mälaren. Det är fjärde året vi kör den här rundan och oftast brukar det bli 2-3 stycker per vinter.

Tack Harri för bilden.

Fram tills veckan innan var det fint höstväder, sen frös det till och diskussionerna om dubbdäck eller inte satte igång. Efter en massa dividerande fram och tillbaks så valde jag till slut att kränga på dubbisarna. Det som avgjorde var att Markus körde omkull på fredagen och bröt nyckelbenet. Hellre trögrullat än brutet nyckelben. Hoppas det läker ihop snabbt Markus. Tänk på att Lance gjorde samma sak och kom tillbaks i fin form till Girot.

I Barkarby stod ett tiotal glada cyklister, många som jag inte sett tidigare. Efter en kvarts snackande om lampor och Jäger rullade vi in mot stan. Under de 2 första milen anslöt det fler och fler. Till slut var vi 27! stycken. Det var en härlig blandning av folk med olika uppsättningar av cyklar och stänkskärmar. En del mindre snygga än andra.

Tjejen på Statoil i Södertälje såg rätt förvånad ut när vi stolpade in och köpte varsin kaffe med kanelbulle. Vet inte hur många gånger hon fyllde på kaffeapparaten, men hon såg ganska varm ut på slutet. Efter södertälje börjar den fina vägen. Här rullade det på fint och skyltspurtarna avlöste varandra. Jag var med på de 5 första spurtarna och lyckades koka ihop benen bra på det. För att inte ligga som ett kolli i diket fick jag stå över en hel del. Ordet "LUCKA" skreks en hel del från svansen av klungan. Men klungan väntade in så alla kunde hänga med.

Som vanligt åkte vi vilse i Strängnäs. Nästa gång ska vi ta vägen runt kyrkan, där hittar jag i alla fall. Vi delades upp på 2 eller 3 gäng på lunchen och återsågs på torget för den obligatoriska Jägerskålen innan den andra halvan av Oetzin skulle intas. Vägen mellan Strängnäs och Enköping är den drygaste. 90-väg utan vägren. Vi höll oss till 2-led. Det funkade rätt hyffsat även om vi fick uppleva en del spännande omkörningar på heldraget i kurvor.

Efter Enköping kom Gurra G körandes i sin bil. Han hängde med till Bålsta som servicebil längst bak. Han saknade väl CykelCity nu när deras säsong är över. I brist på annat är ett gäng gubbar ett bra substitut. Han gav oss beröm för vår fantastikt strikta klungkörning och liknade oss med de bättre proffslagen. Strax därefter dök Nypan upp. Han hade haft familjegrejer för sig på dan och hade sedan stuckit ut för att möta upp.


Fika i Bålsta med brinnande spurt som vanligt. Varför? Det finns ingen skylt eller mål med den. Den enda förklaringen är att man vill kränka sig själv som ett troll. Kaffet satt som en smäck. Jag hade varit sömnig och gäspig sen Strängnäs flottiga pizza. Efter Bålsta höll vi samma jämna tempo som tidigare. Nån mil innan mål råkade Anders få punka. Eftersom vi i täten började positionera oss för Barkarbyskylten och de längst bak missade att han stannade så blev han lämnad. Tyvärr. En tanke till nästa gång är att samla in namn och telefonnummer på alla som hänger med. Det kan ju faktiskt hända värre saker än punktering.

Mattel var stark i sista spurten och klippte den, jag kom in på en förnedrande andraplats. På LB stod Hanna och skrattade. Vi såg väl lika risiga ut som vanligt. Jag blev tyvärr tvungen att sticka tidigare från afterbiken, men det lilla jag var med var riktigt mulligt.

Tack alla som var med!

Hej jag heter Silas.

60 x 120 stog på schemat idag. Alltså fullt spett i 60 sekunder och vila i 120. Det låter skoj tänkte jag och hoppade upp på hojen. Efter uppvärmningen smällde jag igång den första 60-sekundaren. Halvvägs in nådde jag syratröskeln och pulsen fortsatte till 170 innan intervallen var slut. Enligt hastighetsmätaren, min snik-effektmätare, höll jag 50km/h. De 120 vilo-sekunderna gick alldeles för snabbt. Nästa intervall, pulsen slutade på 171. För kort återhämtning igen. Mer mjölksyra...

Enligt schemat skulle jag köra 10 intervaller men jag tappade bort räkningen när jag simmade runt i mjölksyran så det blev 11. Kände mig inte så tuff när jag snyftandes stapplade in i duschen. Nu har jag ont i huvet och vill bara lägga mig på soffan och dricka vin. På lördag kör vi årets första Tour de Oetzi. Häng med om ni har tid. Det blir jätteskoj.


/Silas

Härligt på lunchen

Passade på att skända mig själv på en spinningcykel innan lunchen idag. Det var så makalöst roligt så jag måste dela med mig av det. Efter uppvärmningen körde jag 7 stycken 10-sekunders maxspurtar med 2 minuters vila mellan. Efter det vred jag upp motståndet och sänkte kadensen till 40. Motståndet var så pass att pulsen låg nåt slag över syratröskeln.

Efter 4 stycken 4-minuters intervaller med sprutande svett och skrikande ben varvade jag ner och hasade mig till duschen. Nu har jag just ätit kycklingwok och känner mig prima igen. Ikväll ska jag dricka belgisk öl för att dämpa effekten av träningen lite.

/Johan

Kränkt på 40 minuter. Toppen!

Dagens pass var ett så kallat TCSI, TestCykel SpurtIntervall. Man kör så hårt man kan, sitt absoluta max i 30 sekunder, kadensen ska ligga över 150, sen vilar man 4,5 minut innan man hoppar på nästa intervall. Aktivitus-Mattias beskrivning avslutas så här: Känns inte detta pass extremt obehagligt har du inte tagit i tillräckligt...

Efter uppvärmningen drog jag igång första intervallen. Jag rasslade upp benen i så hög kadens jag kunde samtidigt som jag växlade tills motståndet kändes bra. Efter 10 sekunder var syret slut och sekunderna gick allt långsammare. "Har jag startat för hårt? Kommer jag hålla tiden ut?"

De 10 sista sekunderna var riktigt vidriga. Jag försökte hålla tempot uppe men benen tappade mer och mer. När de 30 sekunderna var slut hade jag kanske en kadens på 80, men pulsen fortsatte att stiga över 170. Jag kunde varken se pulsen eller effekten på mätaren. Allt var helt suddigt.

En bloggning utan hud är ingen bloggning.

Efter 5 intervaller var jag alldeles vimmelkantig och spyfärdig. Det här var helt klart obehagligt. Men samtidigt jättehärligt. Fullständigt sönderkränkt på endast 40 minuter. Snacka om tidseffektivt! Det blir spännande att se hur det går att hoja till jobbet imorgon.
/Johan

Innan cyklingen då?

Nu när julen närmar sig och Linda stökar runt och pyntar i huset så började jag tänka på mitt liv. Vad jag ska hitta på efter årsskiftet? Om jag ska plugga eller om jag ska hitta ett nytt jobb, eller om jag ska leva ut mina proffsmotionärsdrömmar? Sen kom jag att tänka på vad jag gjorde innan jag blev världens bästa cyklist och bloggare.

Ja vad gjorde jag innan cyklingen egentligen? Jo ser ni då var jag kroppsbyggare. Brorsan Calle tränade på gym och lurade med mig nån gång på slutet av 80-talet. Sen fortsatte jag själv och det ena gav det andra. Efter några års lyftande och skrotande så ställde jag upp på min första tävling. Lucia Pokalen 1995. Jag var junior och vann -70 klassen och fick vara med i reportage i tidningen B&K, den som heter Body nu. Året efter, 1996, var jag senior och ställde upp i Lucia Pokalen igen och vann -70 klassen. Veckan efter ställde jag upp i Decembercupen i Lund och vann den också.

Uppvärming innan finalen på Lucia Pokalen -96

1997 satsade jag på SM. Trots en stenhård diet gick det lite halvknackigt och formen ville inte komma. Jag vägde 90 kilo och skulle trimma ner mig under 70 kilo på 4 månader. Jag tränade 6 timmar om dan och slet som ett djur. Ändå släppte inte fettet. Kroppen kändes gammal och sliten. Efter invägningen, dagen innan tävlingen, bestämde jag mig för att hoppa av.

Två veckor innan NM.

Året efter ställde jag upp i NM i Köpenhamn och kom 2:a efter en grov finne. I samma veva vann jag EM-kvalet, eftersom jag var ensam i min klass. Men jag ställde inte upp i EM. Vet inte varför. På den tiden fanns inget annat än att lyfta skrot och bygga muskler för mig. Inget annat. På dieterna gjorde jag aldrig några avsteg från planen, drack ingen alkohol, valde träningen före allt annat, missade aldrig ett träningspass och tänkte inte på nåt annat än tävlingen. Efter lite klurande la jag ner tävlandet och efter ett tag slutade jag träna också och började gå på krogen istället.

Efter det började jag inse att allt inte måste vara svart eller vitt och att man kan göra saker på en sansad nivå. Och det är så jag försöker hålla mitt cykelintresse, på en lagom nivå. Men visst, lättare sagt än gjort många gånger... Nu ska vi åka och handla mat, sen ska jag köra intervaller tills jag spyr.

/Johan

Bloggtrafik och sånt.

Jag fick lite tid över i fredags så jag kollade in på Google analytics, en tjänst som Google har där man kan kolla en massa olika siffror om besöksstatistik för sin blogg. Det är förvånansvärt många som kollar på bloggen. Den här veckan var det hela 1364 stycken!

För nån vecka sen listade Öijer de 10 bloggarna som gav mest trafik till hans sida. Jag vill ju inte vara sämre jag så här kommer min lista. Jag tror att siffrorna gäller för den senaste månaden.
Tack och bock.

1. Happy mtb - 2184
2. Cykelbloggar - 311
3. Blogger - 198
4. Henrik Öijer - 144
5. I farliga Nilssons värld - 142
6. Källis blog - 126
7. Skoglings blog - 125
8. Cykelmygg - 72
9. Nypans blogg - 68
10. Tobbe TnT - 65

Min nystartade proffskarriär verkar locka folk. I torsdags hade jag 559 unika besökare på bloggen. Alltså 559 pers som vill läsa om mitt jönsiga liv. Sånt är skoj och peppande. Det kan ju också kännas bra för er att veta att ni inte är ensamma om att läsa bloggen. :)

Skriv gärna en kommentar om det är nåt ni saknar eller vill att jag skriver om, om ni tycker att jag använder svåra ord eller om ni bara vill se mer hud.

Så, nog om siffror. Nu tänkte jag hoppa upp på hojen och stressa hjärtat nån timme. Sen ska vi på adventsfika och direkt efter det på middag. Hoppas jag slipper köra, för jag är jättesugen på julöl.



TACK för att du läser bloggen!
/J

Äntligen proffs!

Hastigt och lustigt blev jag uppsagd från jobbet igår. Min arbetsgivare skulle kapa kostnader, och som alla vet så sparar man mest pengar genom att sparka på personalen. Nu hade jag sån tur att min arbetsgivare gav mig ett bra avtal så jag slipper sälja kroppsdelar och ligga med gubbar för att få det att gå runt. Det plus att jag är en hyffsat trevlig kille med en massa kompetens och kvalitéer så kommer det här lösa sig bra.

Nu har jag en månad kvar på jobbet. På den tiden ska jag hinna lämna över mina projekt och avveckla mig själv. Sen ska jag klura på vad jag vill göra när jag blir stor. Ska nog tweeka till träningen också. Kanske två pass om dan, ett intervall och ett distans? En intervall och en sväng på gymet? Två intervallpass och ett distanspass? Tre intervallpass, ett distanspass och en sväng på gymet?

När man tänker efter så är jag faktiskt proffs från årsskiftet. Smaka på den. Proffsmotionären Mölleborn. Nä nu ska jag jobba vidare. Vad var det nu jag höll på med?

Förresten så skrev jag det här inlägget på arbetstid... ;)

/Johan