London - Edinburgh - London

Det är lite svårt att sammanfatta ett sånt här lopp. Det kommer dyka upp minnen ett bra tag framöver. Loppet började lite struligt med en helt makalös kö för registreringen. Nån i organisationen hade tänkt lite kort vilket gjorde att vi fick köa i ofattbara 6 timmar för att få ut startkort, nummerlapp och cykeltröja. Som tur var så fungerade resten av loppet med kontrollerna perfekt.

Registreringen. Foto Matt Haigh

Anders startgrupp 09:00


Vi rullade iväg i vår startgrupp 09:30 på söndagen. Det var ganska mycket svängar och korsningar så vi fick hålla reda på vägbeskrivningen. Jag läste noterna och Ari hade sin gps som back up. Det funkade prima. Magnus hade en extra uppsättning kartor om vi skulle köra vilse. Efter 1,1 mil fick jag vår första punka.

Efter några mil kom vi ifatt ett gäng engelsmän. När vi körde förbi så hängde de på. Jag antar att de blev provocerade av våra sverigetröjor för de försökte rycka i backarna och låg och tryckte på som fan på platten. Vi hade lätt medvind så farten var ordentligt hög, pulsen också. De första 20 milen gick på under 7 timmar. Med det här tempot skulle vi krokna innan kvällen. Som tur var så kroknade den hetsigaste engelsmannen i en backe.

Team Sweden. Foto Roly C

Matstopp efter 20 mil

The swedish train. Foto Greg Melia

Efter kontrollen vid 20 mil hade vi sällskap med en belgare, en engelsk holländare och en engelsman. Vi körde fint ihop gjorde sällskap till kontrollen vid 41 mil. Där skulle de sova. Jag och Ari ville köra vidare för att komma till Edinburgh innan sovstoppet. Magnus var redan ordentligt trött och skulle med facit i hand ha sovit här. Man blir inte piggare av nattcykling i regn.

Magnus vilar över styret.

Rugbyklubben i Thorn på utvägen. Foto Greg Melia

Hemlig kontroll. Foto: Roly C.


Vi körde vidare till nästa kontroll och sen stretade vi vidare mot Alston. Nu gick det riktigt långsamt. Magnus var helt färdig och tappade rullen så fort man trampade några sammanhängande tramptag. Efter Yad Moss, rundans högsta berg på 600 meter, var Magnus mer död än levande. Han raglade in på kontrollen och somnade direkt över ett bord. Det fanns ingen chans att vi kunde fortsätta så här tog vi ett sovstopp på en timme.

Magnus vilar över styret.


De 18 milen till Edinburgh blev mycket slitigare än vi räknat med. Motvind, regn och Magnus som knappt hade styrfart i backarna. Men vi gnetade vidare och kom till slut fram till vändpunkten. Utsikten när man kom upp på sista berget innan Edinburgh var fantastisk. Vägarna och naturen hade varit otrolig hela vägen.


I Edinburgh tog vi först en dusch och satte på oss nya kläder sen rullade vi ner till sovlokalen som var inhyst i en kyrka. Där fick vi varsin filt och blev anvisade att sova mellan kyrkbänkarna. Jag och Ari var fortfarande pigga så vi stapplade ut på stan i våra cykelkläder och cykelskor för att ta en öl. Vi hittade en mullig pub där jag drack några inhemska ale, Ari tog som vanligt Guinness. Sen gick vi nöjda tillbaka till kyrkan för att sova några timmar. 04:00 var vi klara och började trampa tillbaka. Festligt nog hade vinden vänt under natten så nu hade vi motvind igen. Ja, vi hade faktiskt motvind resten av resan nu. Sammanlagt 90 mil motvind. Det är rekord för min del.

Jag och Ari varvar ner med varsin öl i Edinburgh.

Kyrkan där vi sov.


Efter nån mil blev Magnus trött igen så vi fick hålla igen på tempot. I Alston var vädret sämre än nånsin. Vägen genom Alston är kullersten med 19% lutning. Vägen upp till kontrollen hade en snittlutning på 6% och bitvis både 10 och 15%. Det tog emot ordentligt tack vare motvinden och att man nu hade ca 90 mil i benen. På kontrollen åt vi vita bönor och bacon som vanligt. Jag har nog aldrig ätit så mycket bönor och bacon. Jag har nog inte pruttat så mycket heller tidigare. Ännu ett rekord. Efter målgången träffade vi en kille som hade blåst omkull 2 gånger uppför den här backan. Sista gången hade han brutit av bakväxeln och fick bryta.


Backen upp genom Alston.


När vi kom upp på toppen av Yad Moss, för andra gången, så räknade vi med 20 kilometer nerförsbacke som vi kunde rulla ner för och vila. Men tji fick vi. Här var vinden ännu starkare så vi fick trampa på ordentligt för att hålla 25 km/h. Så mycket för den gratisåkningen. Vi cyklade hela dan och halva natten tills vi var framme i Thorn för en stämpling till. Nu var vi riktigt trötta alla tre. Magnus hade nästan somnat på vägen och jag hade kroknat ordentligt på slutet. Nu hade jag min hälsena strulat ett tag också. Det kändes som att den skulle gå av vid varje tramptag. Skavsåren i häcken var rätt ordentliga också.



På Thorns rugbyklubb strippade vi av oss alla kläder och hängde dem på tork över ett element. Sen la vi oss nakna på en heltäckningsmatta och somnade direkt. Vid det här laget kändes det riktigt lyxigt, vi hade ju faktiskt en filt. En timme senare pep Magnus klocka och vi gick upp och drog på oss kläderna igen. Det var kallt, regnigt, blåsigt och mörkt ute. Vi hade nu cyklat 110 mil och hade ”bara” 30 mil kvar. Ari fortsatte lika starkt som tidigare. Han visade inga tecken på att vara trött.


Det slutade vara kul för ganska länge sen.


Milen rullade på i hyffsat tempo trots motvinden och regnet. En dag senare var vi på sista kontrollen och insåg att vi bara hade 7 mil kvar. Tyvärr fick vi släppa det gänget vi hade haft sällskap med de sista milen. Min hälsena gjorde helt sjukt ont i de första backarna efter kontrollen. Vi gasade på lite för fort så den hade inte hunnit bli varm. Efter en stund släppte det och vi kunde fortsätta med vårt gnetande. De sista milen kändes som en oändlighet. Den ena branta backen avlöste den andra. Asfalten var nästan sämre nu, även om det är omöjligt, eller så var det kroppen som hade tröttnat på slagen från potthål och skaket från pinsamt dåliga vägar.

Efter 140 mil och 83 timmar var vi äntligen framme. Vi stämplade och skålade för vår egen förträfflighet. Sen rullade vi tillbaka till hotellet innan kroppen stelnade. I hotellbaren tog vi varsin öl och somnade sittande.

Allt som allt var LEL tuffare än jag räknat med. Vädret gjorde så klart sitt, men den dåliga asfalten och de smala vägarna tillsammans med backarna gjorde att man inte kunde köra på samma sätt som i Sverige. Här kan man ligga i en grupp och låta milen ticka iväg. På LEL fick man jobba för varje mil.

Om 4 år går loppet igen. Får se om jag kör då. Men ni som vill se England från cykelsadeln ska definitivt fundera på det här loppet.

Tack Ari och Magnus för en härlig helg.
/Johan




/Johan

45 kommentarer:

Uppenbarligen... sa...

Ser en aning sammanbiten ut. Stort grattis till prestationen!

Nypan sa...

Oooooh!
Det var jävulen vad trötta ni ser ut. Har nog aldrig sett dig så trött i nyllet förut. Hektor ser också ut att ha långt till nästa skratt attack :-o
Starkt kört förresten. Helt galet egentligen. 140 mil liksom.

Vic sa...

Varför så sura miner, cykling är kul!

Bjorre sa...

Tycker ni ser svårt kåta ut hela bunten!

Randonörd sa...

Det hade varit en natt med hårt bögande ....

Patrik Skolling Möller sa...

Ser fram emot lite text även om en bild säger mer än 1000 ord. :)

kallegunnar sa...

fan så skojj ni verkar ha på bilden:)
verkligen så att alla som inte cyklar förstår varför man gör sådant här.......
starkt kört som f....n

Anonym sa...

Det syns vad Mollo har i tankarna...
"Vi ska bygga kök efter LEL!"
/Ari

Unknown sa...

Grattis!!

Tille sa...

Kanske ditt tråkigaste inlägg någonsin :-)
Men med den blicken förstår jag att det tar några dagar att klämma ur sig någon sammanhängande. Hur många gånger kan man variera regn och motvind innan det blir tjatigt?

Katarina M-I sa...

Gratulerar,
får du lägga tassarna på bordet ett tag nu eller?

Ser ut som ni skulle behöva en riktig fylla...

Randonörd sa...

Vi fick en härlig pub-runda dagen efter loppet. Vi träffade tyskarna och holländarna m flera, som vi hade sällskap med under sista biten av loppet. -De var bra i gasen...

Anonym sa...

bra reklambild för cykling: "det är kul att cykla, tjohej"!

Gunnar Ohlanders sa...

Kan bara instämma i grattulationskören.
Imponerande starkt kört.
Har du återhämtat dig tillräckligt så att vi ses på Mälaren Runt till helgen ?

Åsa och Henrik sa...

Jättegrattis!

Fin bild, personifierar verkligen lyckan man känner när man kommer i mål. Vem tog bilden?

Johan Andersson sa...

Bra resumé. Jag fortsätter nog att vara nöjescyklist i alla fall. Grymt starkt att ens genomföra loppet.

Anonym sa...

Oj, ser tufft ut, ni ser ganska färdiga ut på en del bilder. Hur var det hälsenan, inte en bristning va? Jag fick också problem med hälsenan efter Vänern Runt (som är tillräckligt långt, med mina mått mätt ;) ) och det också efter en dag med dåligt väder.
Grattis till en utförd prestation och så!

/Saltgurkan

Tille sa...

Men nu när du ändrat blev ju min förra kommentar jättekonstig ... eller förresten - det är fortfarande ditt tråkigaste inlägg någonsin.

Jarl sa...

Ja jädrar verkade ju rätt slitigt det där.. Strong insats.

MangeJL sa...

Jösses, vilka sköna bilder... :-)
(nu måste jag komma i ännu bättre form)

Magnus Olander sa...

Fan vad starkt gjort! Måste vart hemskt jobbigt med dom förhållandena. Skönt att se dig trött i alla fall. När blir det nån kortare tur runt mälaren då?

Johan Mölleborn sa...

Mälaren runt går imorgon. Start 06:00 från Barkarby. Hoppas hälsenan håller.
/J

Anonym sa...

Va fan, inga vita strumpor?
Bra genomfört lopp men på fel sida vägen.
MVH Miss Lycka

Jan Hedlund sa...

Snygga påsar under ögonen :-) En riktigt säljande text om varför cykel är fantastiskt :-)

Randonörd sa...

jag längtar redan till nästa LEL, men först skall det bli 1600 km i italien 2010, PBP 2011, något lång 2012.

(Magnus hade vita strumpor till Edinburgh)

Var Magnus såååå jävla trött hela tiden ????

Patrik Skolling Möller sa...

"På Thorns rugbyklubb strippade vi av oss alla kläder och hängde dem på tork över ett element. Sen la vi oss nakna på en heltäckningsmatta och somnade direkt".

Beskriver allt för väl känslan av att ta ut sig på riktigt.
Satrkt kört !

-Skogling

Anonym sa...

Ni är galna, starkt jobbat alla tre, grattis!

Unknown sa...

Galet var ordet! Stort grattis till en enastående prestation!!

evo sa...

"Det slutade vara kul för ganska länge sen."

Och det syns på bilden, jösses, om t.o.m. du tycker så måste det ha varit helvetiskt jobbigt. Hatten av för prestationen som vanligt.

Anonym sa...

Otroligt starkt jobbat, vilka pannben ni har. Att Magnus som du beskriver som trött ganska tidigt äandå tar sig igenom är enormt imponerande!
hear, hear!!

//Axel

Katarina M-I sa...

Vilken misär!

Min kommentar blev ju helt satt ur sitt sammanhang när du uppdaterat. Ni gick ju verkligen ut och ölade??!

Iallafall, imponerade prestation.

Hoppas babianröven läker snabbt och hälsenan slutat pipa.

Lökiga hälningar från södern.

mattel sa...

jag undrar hur det känns i kroppen på den bilden ovanför texten "det har slutat vara kul för ganska länge sedan".. ser sjukt bistra ut.

starkt jobbat och den där ari, guiness och sisu verkar funka bra på cykel. :)

kul att läsa om och se bilder från, kanske uppdateras ytterligare när saker och ting ramlar på plats.

hur gick det med mälaren runt? hälsenan kvar? LB snart?

Mikael Carlsson sa...

Grattis!!! alla tre. Vårda hälsenan och ladda batterierna.

Johan Mölleborn sa...

Jag vårdade hälsenan med Mälaren runt idag. Det gick prima, förutom en kille som slog sig illa. Jag hoppas verkligen att det inte blev nåt allvarligt. Mer om det imorgon.
/J

Markus Lindholm sa...

Sjukt starkt, framförallt av Magnus som ser totalt färdig ut

Niklas Källström sa...

Alltså, jag blir så galet imponerad av dig Johan som verkligen genomför saker. Och som kämpar på och hittar vägar och lyckas motivera sig själva till storverk.

/Niklas

Lena Sannerholt sa...

Ni ser verkligen pigga och glada ut :) Otroligt starkt jobbat! Stort grattis!

Peter T sa...

Starkt kört i svåra förhållanden, inte minst av Magnus. Att vara så sömnig och seg är sannerligen inget man ber om att få vara en gång till. Bilderna är rätt fascinerande, precis som flera har påpekat. Snacka om att illustrera trötthet. Men för all del, regn och vind rakt i fejset sätter också oxå sina spår. Nästa gång vill i alla fall inte jag uppleva LEL från datorn, det måste helt enkelt bli på cykeln, på vägen, i kyrkan.

Jörgen sa...

Sanslös bedrift! Grattis!

Olle sa...

Lite bilder från Yad Moss

http://www.youtube.com/watch?v=A30-y6EXArQ

dock inte från LEL, men man får en uppfattning om backen.

lite lel från youtube

http://www.youtube.com/watch?v=Vng2S7gnKC0

http://www.youtube.com/watch?v=UiWzo2SBZrQ

/olle

Peter sa...

Cyklade ni hem sen?
Bra jobbat!

http://www.flickr.com/groups/audaxuk/pool/
http://yacf.co.uk/forum/index.php?topic=21964.0

Anonym sa...

Jag brukar då och då kolla in dessa bilder. Och jag blir lika road varje gång. Såna otroliga bilder från när man ser en leende surfinne och en hängande Magnus till den bild då du ser så dj.. less ut.
Ja va skall man säga.
Bara att lyfta på hatten.

/Pilen

Johan Mölleborn sa...

Tack Pilen. Jag har nåt foto från PBP där jag nästan ser ännu värre ut.
Nästa år blir det längre. :)
/J

Tobbe Arnesson sa...

Grumt kört där!

Ni ser faktiskt lite småtrötta ut på en del bilder, bra att ni tog er ut på en öl i E! :D

leecooper sa...

hi, i'm the cyclist form belgium.
Nice to read your story with some good picture's.
thanx for the wonderfull km's with a good speed.
i have seen that you are riding in italy the 1000mille also, we can ride myby again some km's together


(if i send you some money, can/wil you send my such a wonderfull swedisch cycle shirt??)